Räntefond eller aktiefond? Risk, tid och fördelning

Två sätt att äga en del av ekonomin

En aktiefond köper aktier, alltså små ägarandelar i företag. Fondens värde följer bolagens framtidsutsikter och kan ändras mycket från dag till dag. Över lång tid är det bolagens vinster som driver avkastningen.

En räntefond lånar ut pengar genom att köpa obligationer och andra räntepapper. Avkastningen kommer framför allt från räntan som låntagarna betalar, och värdet ändras när marknadsräntorna och låntagarnas kreditvärdighet ändras. Hur det fungerar steg för steg förklarar vi i Hur fungerar räntefonder?

Som ägare får man del av vinsten men också av förlusterna. Som långivare får man en avtalad ränta, men inte mer än så, om låntagaren kan betala. Den skillnaden förklarar det mesta av varför fonderna beter sig olika.

Risk och förväntad avkastning

Aktier har historiskt gett högre avkastning än räntepapper över långa perioder, men med betydligt större svängningar. Det är ingen slump: den som tar en större risk kräver i regel en högre förväntad avkastning för att vara med. Det betyder inte att aktier alltid går bättre. Under enskilda år, och ibland under flera år i följd, har räntefonder gett mer.

Riskindikatorn i fondernas basfaktablad visar skillnaden. Skalan går från 1 till 7 och bygger på hur mycket fonden har svängt och på kreditrisken. De flesta räntefonder ligger på 1–3, medan aktiefonder normalt ligger högre.

Inom båda grupperna är spridningen stor. En kort räntefond med statspapper rör sig mycket lite. En lång räntefond kan falla flera procent när räntan stiger, och en högräntefond kan falla kraftigt i en kris. På aktiesidan är en bred global fond något helt annat än en fond med småbolag i ett enda land.

Tidshorisonten avgör mycket

Ju längre pengarna ska vara placerade, desto mer tid finns för att hämta in en nedgång. Det är huvudskälet till att aktiefonder ofta används för sparande på många år, som pension, och räntefonder för pengar som ska användas snart eller som en stabilare del av sparandet.

• Inom ett år: Ett börsfall på 30 procent kan inträffa och hinner inte alltid återhämtas. Här används ofta sparkonto eller korta räntefonder.
• Ett till fem år: Både räntefonder och en mindre andel aktiefonder förekommer. Långa räntefonder kan också ta tid att återhämta sig efter en räntehöjning.
• Mer än fem till tio år: Aktiefonder har historiskt haft goda förutsättningar att hinna återhämta sig, men även långa perioder av nedgång har förekommit.

Tidshorisonten är inte hela bilden. Två personer med samma horisont kan tåla nedgångar olika bra. Den som säljer i panik efter ett fall får förlusten på riktigt, och det är något att räkna med när fördelningen bestäms.

Hur räntor och aktier samverkar

En orsak till att många har både aktiefonder och räntefonder är att de inte alltid rör sig åt samma håll. Vid flera börsfall har räntorna sjunkit samtidigt, eftersom centralbanker sänkt räntan och sparare sökt sig till statspapper. Då har räntefonder med stats- och bostadsobligationer stigit och dämpat fallet i sparandet.

Sambandet håller inte alltid:

• År 2022 steg räntorna snabbt när inflationen tog fart. Både aktier och långa räntefonder föll samma år.
• Mars 2020 föll företagsobligationer kraftigt samtidigt som börsen, och flera företagsobligationsfonder stoppade handeln tillfälligt.

Diagrammet visar AP7 Räntefond, som är räntedelen i förvalsalternativet i premiepensionen. Fonden äger främst stats-, bostads- och kommunobligationer och har en räntebindningstid på cirka 3,0 år.

Vilken sorts räntefond man har spelar alltså roll för hur väl den skyddar mot ett börsfall. Mer om det i Räntefonder vid börskrasch.

Fördelningen mellan aktiefonder och räntefonder

Det finns ingen fördelning som är rätt för alla. Principerna som brukar användas är ändå ganska enkla:

1. Horisont: mer aktier när pengarna ska stå länge, mer räntor när uttaget närmar sig.
2. Ålder: i pensionssparande hänger horisonten ihop med åldern. Ju närmare pensionen, desto kortare tid att hämta in ett fall.
3. Riskvilja och risktålighet: hur man skulle reagera på att se sparandet falla med en tredjedel, och om ekonomin klarar det.
4. Övriga tillgångar och behov: en buffert på sparkonto, en tjänstepension eller ett bolån påverkar hur mycket risk resten av sparandet kan bära.

En förenklad tumregel som ibland förekommer är att andelen räntor motsvarar ungefär ens ålder i procent. Den tar ingen hänsyn till övriga tillgångar eller riskvilja och ska ses som en illustration av principen, inte som ett svar.

Samma tanke finns i andra färdiga produkter, som generationsfonder och robotrådgivare. Det man lämnar ifrån sig är möjligheten att själv styra fördelningen.

Ombalansering

En fördelning som bestäms en gång glider med tiden. Går aktierna bra blir aktiedelen större än planerat, och risken ökar utan att man har bestämt det. Går aktierna dåligt blir räntedelen större.

Ombalansering innebär att man flyttar tillbaka till den fördelning man har bestämt. Två vanliga sätt:

• Efter kalendern: till exempel en gång om året.
• Efter gränser: när en del har glidit ett visst antal procentenheter från målet, till exempel fem.

Den som sparar varje månad kan ofta ombalansera genom att lägga nya pengar på den del som har blivit för liten, i stället för att sälja. På ISK och i premiepensionen utlöser byten ingen vinstskatt. På ett vanligt fondkonto beskattas vinsten när man säljer, vilket kan göra ombalansering dyrare.

Räkneexempel med 60/40

Exemplet visar två saker. Räntedelen dämpar fallet om räntefonderna håller emot, vilket inte är säkert. Och ombalansering innebär att man säljer det som har gått bra och köper det som har gått sämre, vilket kan kännas fel i stunden men håller risken på den nivå man har bestämt.

Avgift och skatt

Avgiften betyder relativt sett mer i en räntefond än i en aktiefond. Om en räntefond ger 3 procent om året före avgift tar en avgift på 0,8 procent mer än en fjärdedel av avkastningen. Det är skälet till att räntefonder med låg avgift ofta lyfts fram. Jämför avgifter i Avgifter på räntefonder eller i fondtabellen på startsidan.

Skattemässigt behandlas aktiefonder och räntefonder lika på ISK och i kapitalförsäkring. Eftersom schablonskatten tas ut oavsett avkastning tar den en större andel av avkastningen i en räntefond, där avkastningen ofta är lägre. Se Skatt på räntefonder.